Skräckupplevelse
Idag var jag med om nåt jag aldrig vill vara med om igen.
En förälders största skräck!
Jag och Cornelia var på Ica Maxi ikväll och skulle storhandla. Jag stod vid barnkläderna och tittade på ett par shorts till loppan lus. Cornelia stod bakom och tittade på en tv där de visade film.
När jag tittat klart på kläderna och valt ut ett par som hon skulle få så ropade jag efter henne.
Inget svar.
Ropade igen.
Inget svar.
Gick dit och tittade.
Ingen Cornelia!
Ropade lite högre medan jag gick till barnböckerna, skorna, och sista filmhyllan där hon brukar få välja film.
Ingen Cornelia.
Lyssnade efter gråt, men inget hördes.
Sprang runt och leatde igen, började få panik såklart.
Tanken som kommer upp, fast man förtvivlat försöker trycka bort den, är ju såklart att någon tagit henne.
Samtidigt försökte jag hålla lugnet och tänka rationellt.
Träffade 2 bekanta som hjälpte mig titta efter henne utan resultat.
Frågade 2 ur personalen om de sett Cornelia och gav beskrivning på hur hon var klädd, men de hade inte sett henne.
Med gråten i halsen sprang jag runt och letade igen, funderade på att gå och ropa ut att hon skulle komma till kassan, men jag tänkte att hon vet väl inte hur man hittar dit heller....
Då, kommer det ett kundmeddelande!!!
-En liten tjej som heter Cornelia letar sin mamma, hon finns i kassa 8 :)
Den lättnaden jag kände då går inte att beskriva, jag lämnade allt och sprang ner till kassan.
När jag fick henne i famnen så brast det så jag grät, och hon grät och var spak :)
Älskade barn, att man kan bli så rädd!
Sen ville hon sitta i vagnen resten av tiden i affären...;)
Hon fick lova att aldrig gå ifrån mig igen, och sen fick hon välja en film, Karlsson på taket.
Vi är ensamma ikväll igen, men nu är karlsloken på fest istället ;)
Så vi får väl se när han dyker upp här hemma igen, och i vilket skick...
Anna skulle vara snäll och skjutsa hem fyllskallarna ikväll, så har de tur får de åka nercabbad impala!
En förälders största skräck!
Jag och Cornelia var på Ica Maxi ikväll och skulle storhandla. Jag stod vid barnkläderna och tittade på ett par shorts till loppan lus. Cornelia stod bakom och tittade på en tv där de visade film.
När jag tittat klart på kläderna och valt ut ett par som hon skulle få så ropade jag efter henne.
Inget svar.
Ropade igen.
Inget svar.
Gick dit och tittade.
Ingen Cornelia!
Ropade lite högre medan jag gick till barnböckerna, skorna, och sista filmhyllan där hon brukar få välja film.
Ingen Cornelia.
Lyssnade efter gråt, men inget hördes.
Sprang runt och leatde igen, började få panik såklart.
Tanken som kommer upp, fast man förtvivlat försöker trycka bort den, är ju såklart att någon tagit henne.
Samtidigt försökte jag hålla lugnet och tänka rationellt.
Träffade 2 bekanta som hjälpte mig titta efter henne utan resultat.
Frågade 2 ur personalen om de sett Cornelia och gav beskrivning på hur hon var klädd, men de hade inte sett henne.
Med gråten i halsen sprang jag runt och letade igen, funderade på att gå och ropa ut att hon skulle komma till kassan, men jag tänkte att hon vet väl inte hur man hittar dit heller....
Då, kommer det ett kundmeddelande!!!
-En liten tjej som heter Cornelia letar sin mamma, hon finns i kassa 8 :)
Den lättnaden jag kände då går inte att beskriva, jag lämnade allt och sprang ner till kassan.
När jag fick henne i famnen så brast det så jag grät, och hon grät och var spak :)
Älskade barn, att man kan bli så rädd!
Sen ville hon sitta i vagnen resten av tiden i affären...;)
Hon fick lova att aldrig gå ifrån mig igen, och sen fick hon välja en film, Karlsson på taket.
Vi är ensamma ikväll igen, men nu är karlsloken på fest istället ;)
Så vi får väl se när han dyker upp här hemma igen, och i vilket skick...
Anna skulle vara snäll och skjutsa hem fyllskallarna ikväll, så har de tur får de åka nercabbad impala!
Kommentarer
Camilla
Äh, barn klarar sig bättre än man tror, fast så skriver jag väl bara för att jag inte är enm orolig förälder.
Jag var nog bortsprungen halva min barndom, medan mina stackars föräldrar letade efter mig under halva min barndom.. Än så länge lever jag. :)
Trackback
