När Lilly Isabella Sundeborn kom till världen
Lilla bebis som bott i min mage sen i augusti 2010, hade fått sitt datum den 18 maj 2012, iaf var det vad vi trodde ;)
Det visade sig sen när vi tittade i papprena efter UL att det stod 20 maj... men ingen hade sagt nåt att datumet var ändrat! Bara 2 dagar iofs, men ändå.
Den här graviditeten var, precis som när jag väntade Cornelia, slitsam och smärtsam. Min kropp är inte gjord för att bära barn tror jag! och eftersom det har varit svårt för oss att bli med barn så kanske det är så? I 3 år väntade vi på det här lilla livet, var på utredning och det kändes hopplöst att få syskon till vår fina unge som hunnit bli 4 år.
Men så, efter 2 veckor av illamående, trötthet och yrsel så visade det sig att jag faktiskt var gravid! På riktigt!
Vi som gett upp, sålt alla Cornelias bebisgrejor och slutat köpa gravtest...
När jag med darrande fingrar tog upp testet för att se vad det stod den där morgonen, så fattade jag först inte vad de 2 starka strecken betydde :)
Jag tittade flera gånger och jag blev så otroligt glad så jag grät, ringde Benny på jobbet och berättade. Vilken lycka!!
Väckte Cornelia och berättade att ett litet syskon flyttat in i min mage, så glad liten unge jag hade då :)
Sen följde ett antal veckor av extrem trötthet och illamående, jag fick sova på jobbet för att orka hela dagen. Jag fick ta vilan med barnen och sova vidare över min lunchrast, så jag fick 2 timmar sömn. Kräktes så fort jag ätit och när jag inte ätit. Höll på att svimma flera gånger och började få onda sammandragningar i v 14.
Jag gick upp på heltid så fort jag visste att jag var gravid, men efter v 14 så blev jag sjukskriven 50 % pga sammandragningarna.
Det funkade bra och jag jobbade på, tog någon semesterdag här och där när jag var för slut.
I slutet på mars blev jag äntligen sjukskriven på heltid, april ut. Sen tog jag min semester fram till beräknat datum. Så skönt att få vara hemma och ta det lugnt, mina sammandragningar slutade nästan helt.
Vi började fundera inför förlossningen, vi plockade in alla bebiskläder vi sparat efter Cornelia och tvättade upp dem. Spjälsängen bäddades och skötbordet monterades. BBväskan packades och hundarna fick vara hos daghusse på heltid from 3 veckor innan datum.
Benny blev akut sjuk veckan innan, och åkte in på blindtarmsoperation. Panik, vad gör vi om förlossningen sätter igång?
Vi pratade med Anna som skulle bli gudmor till barnet, och hon gick med på att följa med mig in om nåt skulle hända.
Inget hände dock, men vi kände att vi ville ha med Anna iaf på förlossningen så vi frågade om hon ville... Det ville hon väldigt gärna! men hon arbetade fram till söndag kl 19 den 20e, så bebis var tvungen att vänta, så det så!
Fredagen den 18e fyllde min mamma år, så vi åkte dit och firade henne, god mat och tårta. Vi pratade om att det var snart dags, men jag kände ingenting.
Kvällen gick och allt var som vanligt, och vi gick och la oss i vanlig tid runt 00-01.
Kl 02.47 vaknade jag och skulle upp och kissa som vanligt, när jag skulle vända mig i sängen så gick vattnet!
En läskig känsla, det bara forsade så fort jag råkade röra mig :)
Väckte Benny och var alldeles stissig, han var som vanligt lugnet själv... jag halkade mig in på toa med vattnet rinnande, fick lägga ut handdukar på golvet, haha!
Benny ringde förlossningen under tiden jag for runt som en yr höna, utan glasögon så jag var blind dessutom ;) Fick inget vettigt gjort och jag var så skakis, men till slut fick jag ihop BBväskan, sen ställde jag mig och fixade håret och sminkade mig!
Benny tyckte jag var störd, men det var bra att få fokusera på en vardagssak och lugna ner mig.
Vi försökte få tag i farmor och Farfar åt Cornelia, men de svarade inte på nån telefon, så vi åkte helt sonika dit och bankade på dörren ;)
Då vaknade de som tur var....
Vi åkte vidare till förlossningen, hade ett par värkar i bilen men inget allvarligt. Anna mötte vi upp vid sjukhuset.
Väl inne fick jag lägga mig och få en ctgkurva, men värkarna hade helt avstannat...
Anna fick åka hem och vi tog in på patienthotellet ifall att.
Inget hände på hela natten, så vi åkte hem igen på dagen efter. Cornelia fick stanna hos farmor och farfar för säkerhets skull.
På kvällen lördag den 19e så kom värkarna igång igen, så vi åkte in än en gång. Återigen avstannade värkarna, den sista kom på parkeringen utanför sjukhuset!
Jag fick en sovdos och alvedon, sen tog vi in på patienthotellet igen då vi hade tid för igångsättning kl 9 dagen efter.
På morgonen den 20 maj så gick vi upp och åt hotellfrukosten och laddade inför förlossningen, idag skulle det bli bebis! Sjukt nervös var jag, förra gången vart det ju snitt och denna gång skulle det bli på riktigt.
Anna fick inte komma loss från jobbet, tyvärr, så hon lovade att gasa in när hon slutade. Sur var hon på sin chef minsann ;)
Det började med att jag fick ett par av de otroligt tjusiga nättrosorna, och en ofantligt snygg sjukhussärk, samt ctg-bältet.
Accessoarerna blev nål i handen till en kromad droppställning... ;)
Sen fick jag en sorts ballong i livmodertappen som skulle vidga, när det var klart så åkte den ut av sig själv.
Hade hört mycket om den där ballongen, men det kändes inte, och den ploppade ut efter en kort stund när jag gick för att kissa.
Sen slog de igång droppet för att sätta fart på värkarna.
Nu mina vänner, blev jag presenterad för min älskade lustgasmask :) Love of my life, utan den hade jag dött där, det lovar jag er!
Jag och lustgasen samarbetade som ett superteam när värkarna ville döda mig.
Anna kom in här, så glad jag blev :)
Efter ett tag fick jag upp och röra på mig, då fick jag ett sånt där gåbord att stödja mig på.
Anna och Benny turades om att passa upp på mig och att massera min rygg, sköönt!
Benny uppdaterade även på Facebook hela tiden enligt mina order :)
1 timme stod jag där för att bebis skulle komma ner bättre, till slut bad jag om att få lägga mig då jag var helt slut. Sååå trött var jag, och det kändes som jag satt mig på bebis när jag satt mig på sängen ;)
Sen hade jag så vansinnigt ont så jag bestämde mig för epiduralen trots att den skrämmer vettet ur mig.
Förra upplevelsen med den sprutan gjorde ju inte saken lättare... men jag var tvungen pga av smärtan denna gång.
Det tog en evighet för narkosläkaren att sätta den rätt i min svankiga rygg, han stack och stack och rotade runt, fy fan vad jag grät och skrek! Kl 16 läggs den.
(I min lustgasdimma så tänkte jag hela tiden att "vad i hela helvete gör den där jävla bonden här?" Narkosläkaren var dansk, och det finns ett program med en dansk kille som lever som de gjorde förr, 100 % bonde heter det)
Dessutom hade jag värk på värk på värk, jag skulle ligga på sidan och kura ihop mig och ligga helt stilla. Pröva själv läkarjävel!!
Till slut var det iaf klart efter att Benny bröt ihop mig och det blev ett uppehåll mellan mina värkar så nålen kunde hitta rätt, och jag fick lägga mig igen, så skönt det var när smärtan klingade av.... dock kliade det vansinnigt på magen, och dessutom hade jag ingen känsel i huden så det gick inte att klia. AAAAAAAHHHH!
Här passar jag på att äta och dricka mellan värkarna, och det lilla jag känner av värkarna går att andas igenom.
Efter ett tag gör det jätteont igen och jag har svårt att få grepp om värkarna, så de sänker droppet så det inte forcerar så mkt.
Lustgasen hjälper mig bra :)
Vila ett tag, sen var det dags att ställa sig igen, nu fick jag hänga över ryggstödet på sängen och stå på knä.
Otäckt, det kändes som jag skulle bajsa på mig hela tiden, och det talade jag högljutt om för allihopa ;)
Här börjar jag bli riktigt trött, har hållit på hela dagen och kl är nu 22.10.
Har fått feber, har dessutom GBSinfektion så jag får antibiotika mot det i nålen i handen.
Får lägga mig igen efter en stund, sover mellan värkarna, och jobbar på när jag har en värk.
Börjar få galna krystvärkar, och jag får provkrysta, så sköööönt! Hade fått kämpa emot dem en bra stund, och det är inte det lättaste när kroppen bara vrålar att man ska krysta....
under några tillfällen försöks det sättas skalpelektrod, men det går inte så bra, massa hår ivägen ;)
Det tas dessutom prover från bebis huvud, laktat för att se så hon mår bra.
22.43 får jag krysta på riktigt, nu är det snart över :)
Jag som använt lustgasen som en dåre, tryckt den med båda händer så hårt över ansiktet så jag fick blåmärken, slängde den åt sidan då jag ville vara helt med på vad BM sa och kunna koncentrera mig på att föda barn.
Här är mitt minne lite luddigt, men jag har fått berättat att jag såg ut som ett monster, helt förvriden i ansiktet och fick urkrafter.
Var tvungen att skrika en del då jag kände att det måste ut, men sen sa de åt mig att vara tyst och jobba ist ;)
När huvudet kom halvvägs ute så tvingade de mig att vänta och slappna av, lätt?!!!
Där låg jag med ett bebishuvud halvvägs ute ur snippan och då ska jag bara vänta?? ANDAAAAAS!
Sen fick jag köra på igen, och hon föddes kl 23.00 med ena handen vid ansiktet som superman :D
Hon var alldeles blå och tyst, men stora ögon som tittade på mig, blev dock orolig när hon inte tog sig. De fick frottera henne och suga rent i halsen, innan hon började skrika lite, och när hon kommit till bröstet kom den rosa färgen :)
Jag sprack inte ett endaste dugg och jag bajsade inte på mig! Mina 2 stora rädslor förutom epiduralen...
Sen var det dags för moderkakan... HUA! den ville inte ut, så de drog, de tröck och det gjorde ont :(
Till slut kom den, och en hel massa blod med.
1600 ml totalt, så jag var helt slut där när det var klart!
Anna fick klippa navelsträngen, och jag är så glad att hon ville vara med oss under den här fantastiska grejen!
Tyvärr missade jag när hon åkte då jag somnade efter förlossningen var över...
Vi blev kvar på bb i 3 dagar eftersom vattnet gick så tidigt. De kollade Isabellas temp och andning 3 ggr om dygnet och allt var bra. Benny stannade 2 dagar, sen åkte han hem till Cornelia.
Det var jättejobbigt att vara ensam, och det var skitjobbigt när de kom och hälsade på och sen åkte hem igen... Då grät jag i min ensamhet ;)
Men oj vad härligt det var när vi blev utskrivna!
Nu är lilltrollet nästan 12 veckor, om 3 dagar. Det går så fort.
I början skrek hon och hade ont i magen, men det gick över när vi bytte flaska och ersättning.
Jag ammar till hälften, har inte mjölk så det räcker denna gång heller tyvärr.
Hon har varit en riktig mammagris och jag har fått bära heeeela tiden. Vagn är skit, och även att sitta fast i bilstolen ;)
Det blir dock bättre och bättre som tur är.
Sover hela natten gör hon, somnar vid 21.30 och vaknar vid 7tiden, skönt!
Annars är det en snäll bebis som inte skriker så mkt, hon grymtar mest.
Det visade sig sen när vi tittade i papprena efter UL att det stod 20 maj... men ingen hade sagt nåt att datumet var ändrat! Bara 2 dagar iofs, men ändå.
Den här graviditeten var, precis som när jag väntade Cornelia, slitsam och smärtsam. Min kropp är inte gjord för att bära barn tror jag! och eftersom det har varit svårt för oss att bli med barn så kanske det är så? I 3 år väntade vi på det här lilla livet, var på utredning och det kändes hopplöst att få syskon till vår fina unge som hunnit bli 4 år.
Men så, efter 2 veckor av illamående, trötthet och yrsel så visade det sig att jag faktiskt var gravid! På riktigt!
Vi som gett upp, sålt alla Cornelias bebisgrejor och slutat köpa gravtest...
När jag med darrande fingrar tog upp testet för att se vad det stod den där morgonen, så fattade jag först inte vad de 2 starka strecken betydde :)
Jag tittade flera gånger och jag blev så otroligt glad så jag grät, ringde Benny på jobbet och berättade. Vilken lycka!!
Väckte Cornelia och berättade att ett litet syskon flyttat in i min mage, så glad liten unge jag hade då :)
Sen följde ett antal veckor av extrem trötthet och illamående, jag fick sova på jobbet för att orka hela dagen. Jag fick ta vilan med barnen och sova vidare över min lunchrast, så jag fick 2 timmar sömn. Kräktes så fort jag ätit och när jag inte ätit. Höll på att svimma flera gånger och började få onda sammandragningar i v 14.
Jag gick upp på heltid så fort jag visste att jag var gravid, men efter v 14 så blev jag sjukskriven 50 % pga sammandragningarna.
Det funkade bra och jag jobbade på, tog någon semesterdag här och där när jag var för slut.
I slutet på mars blev jag äntligen sjukskriven på heltid, april ut. Sen tog jag min semester fram till beräknat datum. Så skönt att få vara hemma och ta det lugnt, mina sammandragningar slutade nästan helt.
Vi började fundera inför förlossningen, vi plockade in alla bebiskläder vi sparat efter Cornelia och tvättade upp dem. Spjälsängen bäddades och skötbordet monterades. BBväskan packades och hundarna fick vara hos daghusse på heltid from 3 veckor innan datum.
Benny blev akut sjuk veckan innan, och åkte in på blindtarmsoperation. Panik, vad gör vi om förlossningen sätter igång?
Vi pratade med Anna som skulle bli gudmor till barnet, och hon gick med på att följa med mig in om nåt skulle hända.
Inget hände dock, men vi kände att vi ville ha med Anna iaf på förlossningen så vi frågade om hon ville... Det ville hon väldigt gärna! men hon arbetade fram till söndag kl 19 den 20e, så bebis var tvungen att vänta, så det så!
Fredagen den 18e fyllde min mamma år, så vi åkte dit och firade henne, god mat och tårta. Vi pratade om att det var snart dags, men jag kände ingenting.
Kvällen gick och allt var som vanligt, och vi gick och la oss i vanlig tid runt 00-01.
Kl 02.47 vaknade jag och skulle upp och kissa som vanligt, när jag skulle vända mig i sängen så gick vattnet!
En läskig känsla, det bara forsade så fort jag råkade röra mig :)
Väckte Benny och var alldeles stissig, han var som vanligt lugnet själv... jag halkade mig in på toa med vattnet rinnande, fick lägga ut handdukar på golvet, haha!
Benny ringde förlossningen under tiden jag for runt som en yr höna, utan glasögon så jag var blind dessutom ;) Fick inget vettigt gjort och jag var så skakis, men till slut fick jag ihop BBväskan, sen ställde jag mig och fixade håret och sminkade mig!
Benny tyckte jag var störd, men det var bra att få fokusera på en vardagssak och lugna ner mig.
Vi försökte få tag i farmor och Farfar åt Cornelia, men de svarade inte på nån telefon, så vi åkte helt sonika dit och bankade på dörren ;)
Då vaknade de som tur var....
Vi åkte vidare till förlossningen, hade ett par värkar i bilen men inget allvarligt. Anna mötte vi upp vid sjukhuset.
Väl inne fick jag lägga mig och få en ctgkurva, men värkarna hade helt avstannat...
Anna fick åka hem och vi tog in på patienthotellet ifall att.
Inget hände på hela natten, så vi åkte hem igen på dagen efter. Cornelia fick stanna hos farmor och farfar för säkerhets skull.
På kvällen lördag den 19e så kom värkarna igång igen, så vi åkte in än en gång. Återigen avstannade värkarna, den sista kom på parkeringen utanför sjukhuset!
Jag fick en sovdos och alvedon, sen tog vi in på patienthotellet igen då vi hade tid för igångsättning kl 9 dagen efter.
På morgonen den 20 maj så gick vi upp och åt hotellfrukosten och laddade inför förlossningen, idag skulle det bli bebis! Sjukt nervös var jag, förra gången vart det ju snitt och denna gång skulle det bli på riktigt.
Anna fick inte komma loss från jobbet, tyvärr, så hon lovade att gasa in när hon slutade. Sur var hon på sin chef minsann ;)
Det började med att jag fick ett par av de otroligt tjusiga nättrosorna, och en ofantligt snygg sjukhussärk, samt ctg-bältet.
Accessoarerna blev nål i handen till en kromad droppställning... ;)
Sen fick jag en sorts ballong i livmodertappen som skulle vidga, när det var klart så åkte den ut av sig själv.
Hade hört mycket om den där ballongen, men det kändes inte, och den ploppade ut efter en kort stund när jag gick för att kissa.
Sen slog de igång droppet för att sätta fart på värkarna.
Nu mina vänner, blev jag presenterad för min älskade lustgasmask :) Love of my life, utan den hade jag dött där, det lovar jag er!
Jag och lustgasen samarbetade som ett superteam när värkarna ville döda mig.
Anna kom in här, så glad jag blev :)
Efter ett tag fick jag upp och röra på mig, då fick jag ett sånt där gåbord att stödja mig på.
Anna och Benny turades om att passa upp på mig och att massera min rygg, sköönt!
Benny uppdaterade även på Facebook hela tiden enligt mina order :)
1 timme stod jag där för att bebis skulle komma ner bättre, till slut bad jag om att få lägga mig då jag var helt slut. Sååå trött var jag, och det kändes som jag satt mig på bebis när jag satt mig på sängen ;)
Sen hade jag så vansinnigt ont så jag bestämde mig för epiduralen trots att den skrämmer vettet ur mig.
Förra upplevelsen med den sprutan gjorde ju inte saken lättare... men jag var tvungen pga av smärtan denna gång.
Det tog en evighet för narkosläkaren att sätta den rätt i min svankiga rygg, han stack och stack och rotade runt, fy fan vad jag grät och skrek! Kl 16 läggs den.
(I min lustgasdimma så tänkte jag hela tiden att "vad i hela helvete gör den där jävla bonden här?" Narkosläkaren var dansk, och det finns ett program med en dansk kille som lever som de gjorde förr, 100 % bonde heter det)
Dessutom hade jag värk på värk på värk, jag skulle ligga på sidan och kura ihop mig och ligga helt stilla. Pröva själv läkarjävel!!
Till slut var det iaf klart efter att Benny bröt ihop mig och det blev ett uppehåll mellan mina värkar så nålen kunde hitta rätt, och jag fick lägga mig igen, så skönt det var när smärtan klingade av.... dock kliade det vansinnigt på magen, och dessutom hade jag ingen känsel i huden så det gick inte att klia. AAAAAAAHHHH!
Här passar jag på att äta och dricka mellan värkarna, och det lilla jag känner av värkarna går att andas igenom.
Efter ett tag gör det jätteont igen och jag har svårt att få grepp om värkarna, så de sänker droppet så det inte forcerar så mkt.
Lustgasen hjälper mig bra :)
Vila ett tag, sen var det dags att ställa sig igen, nu fick jag hänga över ryggstödet på sängen och stå på knä.
Otäckt, det kändes som jag skulle bajsa på mig hela tiden, och det talade jag högljutt om för allihopa ;)
Här börjar jag bli riktigt trött, har hållit på hela dagen och kl är nu 22.10.
Har fått feber, har dessutom GBSinfektion så jag får antibiotika mot det i nålen i handen.
Får lägga mig igen efter en stund, sover mellan värkarna, och jobbar på när jag har en värk.
Börjar få galna krystvärkar, och jag får provkrysta, så sköööönt! Hade fått kämpa emot dem en bra stund, och det är inte det lättaste när kroppen bara vrålar att man ska krysta....
under några tillfällen försöks det sättas skalpelektrod, men det går inte så bra, massa hår ivägen ;)
Det tas dessutom prover från bebis huvud, laktat för att se så hon mår bra.
22.43 får jag krysta på riktigt, nu är det snart över :)
Jag som använt lustgasen som en dåre, tryckt den med båda händer så hårt över ansiktet så jag fick blåmärken, slängde den åt sidan då jag ville vara helt med på vad BM sa och kunna koncentrera mig på att föda barn.
Här är mitt minne lite luddigt, men jag har fått berättat att jag såg ut som ett monster, helt förvriden i ansiktet och fick urkrafter.
Var tvungen att skrika en del då jag kände att det måste ut, men sen sa de åt mig att vara tyst och jobba ist ;)
När huvudet kom halvvägs ute så tvingade de mig att vänta och slappna av, lätt?!!!
Där låg jag med ett bebishuvud halvvägs ute ur snippan och då ska jag bara vänta?? ANDAAAAAS!
Sen fick jag köra på igen, och hon föddes kl 23.00 med ena handen vid ansiktet som superman :D
Hon var alldeles blå och tyst, men stora ögon som tittade på mig, blev dock orolig när hon inte tog sig. De fick frottera henne och suga rent i halsen, innan hon började skrika lite, och när hon kommit till bröstet kom den rosa färgen :)
Jag sprack inte ett endaste dugg och jag bajsade inte på mig! Mina 2 stora rädslor förutom epiduralen...
Sen var det dags för moderkakan... HUA! den ville inte ut, så de drog, de tröck och det gjorde ont :(
Till slut kom den, och en hel massa blod med.
1600 ml totalt, så jag var helt slut där när det var klart!
Anna fick klippa navelsträngen, och jag är så glad att hon ville vara med oss under den här fantastiska grejen!
Tyvärr missade jag när hon åkte då jag somnade efter förlossningen var över...
Vi blev kvar på bb i 3 dagar eftersom vattnet gick så tidigt. De kollade Isabellas temp och andning 3 ggr om dygnet och allt var bra. Benny stannade 2 dagar, sen åkte han hem till Cornelia.
Det var jättejobbigt att vara ensam, och det var skitjobbigt när de kom och hälsade på och sen åkte hem igen... Då grät jag i min ensamhet ;)
Men oj vad härligt det var när vi blev utskrivna!
Nu är lilltrollet nästan 12 veckor, om 3 dagar. Det går så fort.
I början skrek hon och hade ont i magen, men det gick över när vi bytte flaska och ersättning.
Jag ammar till hälften, har inte mjölk så det räcker denna gång heller tyvärr.
Hon har varit en riktig mammagris och jag har fått bära heeeela tiden. Vagn är skit, och även att sitta fast i bilstolen ;)
Det blir dock bättre och bättre som tur är.
Sover hela natten gör hon, somnar vid 21.30 och vaknar vid 7tiden, skönt!
Annars är det en snäll bebis som inte skriker så mkt, hon grymtar mest.
Kommentarer
Trackback
